Lite här och var i huset börjar det dyka upp ris, fjädrar och ägg. Jag väljer gärna pynt i diskreta färger. Färgexplosioner är fint hos andra men jag gillar det inte så mycket hemma hos mig. Dock ska jag inhandla en traditionell gul bukett med påskliljor.
En dag i april för ca 10 år sedan gick jag en promenad i solen på landet. Bland allt fågelkvitter hörde jag en tupp som gol på avstånd och just det ljudet klickade till i mig och jag fick ett av mina mer eller ibland mindre bra infall. Jag skulle skaffa höns! Aldrig någonsin hade jag varit nära en höna men hallå, hur svårt kan det vara? När jag kom hem överföll jag min man med 1000 argument till varför vi skulle skaffa höns och tupp och snäll som han är så blev det så. Jag tog barnen som var små och drog iväg för att skaffa tre små höns och av en av mammas kunder fick jag en tupp. Så var det gjort!
Under 10 år har det sedan spatserat omkring en tupp med sin hönsflock i min trädgård och hållit mig sällskap när jag påtat i landen eller fikat. Sällskapliga djur är de! Små kycklingar har vi också haft som barnen gosat med. Och ägg, egna ägg med gulor gula som apelsiner, det är speciellt.
Tyvärr fick vi besök av en mård förra hösten och där var min tid som hönsägare slut. Alla var döda när jag kom hem en kväll och sedan har jag inte skaffat nya. Just den här årstiden och just sådana här soliga dagar saknar jag dem lite extra. Men, jag saknar inte jobbet med dem, det är skönt att slippa städa hönshus i parti och minut.
Nu mera nöjer jag mig med att pynta huset som alla andra med porslinshöns och fjädrar. Det är lugnast så och ägg kan man ju faktiskt köpa i affären (fast alltid ekologiska från höns som har det nästan lika bra som de som gick fritt i min trädgård).
Ha en fin dag! //Linda
hihi jag skulle aldrig klara att ha egna höns är alldeles för bekväm för det:) vad kul att titta in hos dig igen det var länge sedan känner jag. jag har haft sååå himla mycket jobb att bloggen blivit lidande :( så mysigt du gjort på din uteplats! Kram Pernilla
SvaraRadera