Gråtmild...

 

 

 

 

 

 

 

Hej på er!

 

Ja, vad är det egentligen med mig och liljekonvaljer? Ingen blomma kan få mig så glad och samtidigt gråtmild. Det är den vakraste och skiraste blomma jag vet och det är lika stort varje år när de blommar och jag får plocka in en bukett. Och doften, ja den får mig att borra ner ansiktet i buketten varje gång jag går förbi. Kan inte dofta mig mätt. Att jag nu dessutom har en hel skogsslänt på baksidan av mitt hus där jg kan plocka ansenliga mängder är ju en fördel.

 

 

Passade på att gå loss på köket när jag kom hem så nu är det uppfräshat igen och mitt i allt står buketten och doftar.

 

 



 

 

Den senaste tiden har vi varit ute och fixat i trädgården med både blommor och trädgårdsmöbler. En hel del latande i hammocken har det också blivit. En av förklaringarna till min frånvaro här på bloggen. Det är ju så mycket man vill göra nu... Vi ska ju dessutom bli med pool och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att det ska grävas ett stort hål i gräsmattan.

 

 

KRAM /Linda